För första gången ifrågasätts Facebooks tidigare hyllade affärsmodell på allvar. General Motors meddelar att man helt slutar använda det sociala nätverkets annonsplattform i sin marknadskommunikation, samtidigt som experter pekar på att aktien är kraftigt övervärderad. Är Facebook en fluga på väg att dö ut? Vinter reder ut begreppen.

De senaste dagarna har vi i media kunna läsa flera negativa artiklar om Facebooks affärsmodell och hur kritiken påverkar deras börsintroduktion. Det är inte första gången som negativa röster höjs kring Facebook, men tidigare har det oftast handlat om vad passionerade användare anser om nya eller förändrade funktioner.

Det är givetvis allvarligt att kritiken denna gång riktas mot den sociala gigantens hjärta – Facebooks annonseringsverktyg – och hur framgångsrika de egentligen är för annonsörerna, men vad betyder den nya kritikvågen egentligen för de små och medelstora företag som utgör Facebooks största annonseringsbas?

Ni vet hur det är. Kunden ska manifestera sitt nya varumärke som vi konsulter strategat fram och 3D-animerat. Det ska eventas med kepsar och tröjor. Det ska levas the varumärke banne mig, folk ska brinna och vara passionerade ambassadörer.
Visst.
När Vinters "sameby" gästade Årets Byrå i Stockholm fick jag en tankeställare.

Vi blev bittra tvåor i år, men strunt i det. Om det gäller att leva the varumärke skulle jag vilja påstå att vi vann en knock out-seger med våra kulörta samehoods.Jag såg inte ens en pin på ett kavajslag hos våra kolleger. Det jag såg var en stor samling smart klädda affärsmänniskor som nog egentligen kunde ha verkat i vilken bransch som helst. Kreativiteten hade lagts undan i en skrivbordslåda och flockbeteendet var totalt. Jag såg inte en logo, inte en enda tillstymmelse till märkbar profilering eller PR-tänk.

Röstningen på de kommande pristagarna i Sápmi Awards är en succé. Efter de första två dagarna har 2.000-strecket redan passerats.

- Alla är verkligen helt på just nu. Det är ett jätteengagemang bland alla och vi ser fram emot den kommande veckan. Det är en proffsig lansering och jag känner mig otroligt glad och stolt över den här rivstarten, säger Sture Bryggman, utvecklingschef Jokkmokks kommun.

Facebook handlar om kontakter och deltagande med vänner, familj och samhälle plus den information om livet, arbete, skola och allehanda andra allmänna intressen som delas. Varje dag delar över en halv miljard människor sina historier, statusuppdateringar och foton med varandra. Med nära en miljard användare är den sociala nätverksjätten också i en idealposition för att hjälpa till och bidra till ett bättre samhälle.

Sedan starten för åtta år sen har Facebook vuxit monumentalt och är för väldigt, väldigt många i dag en stark plattform och en viktig kanal för att nå ut med sociala frågor och utmaningar i samhället. Oavsett om det handlar om politiska övertramp, medmänskliga uppmaningar eller bortsprungna katter så har Facebook blivit det kanske största verktyget för att nå ut till allmänheten på ett avväpnat och enkelt sätt.

Tredje gången i rad som Vinter nominerats – blev till tredje gången gillt. Vinter vann Årets Varumärke på Näringslivsgalan i Luleå på fredagskvällen och, självklart, framkallade detta stor glädje hos det varma Vintergänget.

- Det är fantastiskt kul och vi känner oss väldigt hedrade. Det är inte lätt att vinna i den stentuffa konkurrens som råder i regionen just nu, säger Fredrik Karlsson, Business director på Vinter.

Tidigare vinnare av Årets varumärke under näringslivsgalan är bland annat Luleå Hockey och LTU, Luleå tekniska universitet – så Vinter hamnar i fint sällskap. (Och givetvis har Vinter även förut kunnat vara med och ta åt sig en del av äran eftersom många tidigare pristagare är Vinterkunder.)

- I år är det bara att utbringa en extra skål för oss själva, konstaterar Fredrik Karlsson och resten av Vinter.

Välkommen in till oss på måndag om du vill prata varumärke och kommunikation!

Vinter utvecklade nyligen en helt ny design för vilt- och bärleverantören Polaricas produkter. Den nya förpackningsprofilen som än så länge lanserats på frysta bär, skavförpackningar och nyheterna Viltfärsbiffar och Vilköttbullar syns redan ute i handeln och ska på sikt införas på hela Polaricas sortiment.

Vinter har också i tätt samarbete med Polaricas Brand Manager Ida Pettersson och övrig företagsledning arbetat fram en varumärkesplattform som syftar till att stärka företagets position som en kvalitetsleverantör av äkta vilt- och bärprodukter. Starkt fokus ligger även på att förtydliga Polaricas ansvarstagande och omtanke om miljö, underleverantörer, egen personal och konsumenter.

Jag hade det inte direkt svårt i skolan, men jag insåg tidigt att jag inte hade de rätta verktygen för att spika historieprov om årtal, konungalängder och all sköns fakta-kom-i-håg som skulle mosas in i hjärnan.
Det var som om att min hjärna tyckte att det spontant kändes onödigt att lagra all denna information. Den var helt enkelt för slö.

Andra i min klass verkade kunna memorera allt och leende kräkas ur det sig på prov efter prov. En slags bulimisk inlärningsprocess som i huvudsak premierade den elev som hade bästa möjliga minne.
Björn Hellberg. Han är en sån. Författaren, tennisoraklet, skägget… På det hela taget verkar han vara en godmodig och gemytlig person. Men… Med en hjärna som skrämmer mig. Ni vet… Han minns poängställningen i tredje gemet i andra set i semifnalen i US Open 1987, typ. Han kan rapa upp alla detaljerna. Krispigt klart.

Under hösten 2011 genomförde Vinter typ den schysstaste studentkampanjen ever tillsammans med softa Luleå kommun, Luleå Lokaltrafik, Luleå Studentkår och Teknologkåren.

Kommunens grymma tanke var typ att få fler sköna studenter att skriva sig i kommunen istället för, att på pappret, bo kvar i pojk-/flickrummet hemma hos mamma och pappa i typ Ånge. Moroten var det cleanaste gratisbusskortet världen skådat - värt nästan 2 laxar (motsvarar typ 1,7 miljoner för en student). Idag ser vi att kampanjen gett resultat för samtliga inblandade.

Papperstidningen är död - länge leve papperstidningen.
Jo, faktiskt.
Låt mig förklara.

Jag tror det var runt 1996 som jag stod vid kaffeautomaten på plan 6 på Aftonbladets dåvarande kvart ute vid Globen. Det var skojfrisk stämning. En kollega skrockade och deklarerade tvärsäkert att vi som jobbade på "papperstidningen" satt på den torra kvisten och skulle vara utan jobb inom två år då pappersupplagan slutade tryckas.
Det var många som var tvärsäkra då.
Jag vet inte om vi ens nu med vikande upplagor för de flesta tidningars tryckta utgåvor ska vara så hemskans övertygade om att den tryckta tidningen är dömd att dö.
Så här…  Mina barn har både dator och tidning och lik förbannat bläddrar de analogt. De envisas till och med att rita med kritor på papper, fast pappa har fräcka appar i ipaden med grymma ritprogram och effektlådor.

Under mina år i Stockholm växte min oomkullrunkeliga attityd fram: "Visst, jag är en Lappjävel, och stolt över det". En trotsig lokalpatriotisk hållning som klöste mig fast i mina rötters Norrbotten. Inte var jag renägare inte, än mindre kan jag tillmäta mig någon känd koppling till minsta lilla sameby.

Icke desto mindre bar jag samiska tennarmband runt min handled, pratade längtande ömsom om kalla norrsken och ljusa midsommarnätter och utrustade mitt hem med visserligen ett älghorn - inte ren - men ändå.
"Lappjävel", väste aikåaren som satt bakom mig i Globen då Luleå Hockey var i stan. Jag rätade på ryggen. "Kan du ge dig fan på", tänkte jag sammanbitet.

Jag tror faktiskt paradoxalt nog att det faktum att jag bodde i tretton år i Stockholm bidrog till att jag plötsligt på allvar började se det samiska som jag vuxit upp intill. Det hemmablinda töcknet lättade och insikten trillade ner.