Plötsligt är jag åtta år igen. Benen går som vevstakar när jag frenetiskt trampar fram längs den smala grusvägen på min gula monark med limpsadel och chopperhögt cykelstyre. Utan förvarning viker sig dynamon in i framhjulets ekrar, och i en vid båge flyger jag framåt och landar rätt på ansiktet. Chocken är omedelbar. Munnen fylls av dammigt grus och blod.

Men mitt ansikte förvrids inte i tårar utan i ett fånigt leende av lycka. En snabb cirkulär rörelse och så ner med näsan i glaset igen. Nu fnittrar jag även högt för mig själv. Den steniga doften avslöjar en vass överton av fosforpentoxid, och jag kastas åter bakåt i tiden till barndomens lek och osande knallpulverpistoler.

Föremålet för min glädje, och det som punkterat tidsväven, är en flaska Domaine Leon Barral från Faugères i Languedoc. Vinet kan enbart beställas lådvis i Systembolagets beställningssortiment, men går man ihop några stycken får man ett mycket karaktärsfullt vin för 160 kronor flaskan. Gillar man stilen köper man naturligtvis en låda själv.

Smaken domineras av sten, järn och mineral som ligger kvar i gommen långt efter att vinet passerat strupen. Krossad sten och blödande tandkött ligger nära till hands. Frukten är mörk och dov, plommon och björnbär med inslag av kartiga blåbär. Tanninerna är mjuka, medan syrorna ger en härlig drickbarhet. Det här vinet är ju hur gott som helst!

Bäst är Domaine Leon Barrals 2006:a i sällskap med mat. Blodigt kött, hastigt stekt eller grillat, tillbehör med jordiga smaker som svartrot och linser, oliver och grillade grönsaker gifter sig perfekt. Vid längre luftning tar sten och mineral ett steg tillbaka och frukten kliver fram, men omdömet från Vinters testpatrull (vi köpte samanlagt in 5 lådor) är att inte lufta för länge då vinet snabbt tappar spänsten.

Det snabba förfallet vid luftning och de obefintliga tanninerna avslöjar att vinet knappast lämpar sig för lagring. Köp nu, drick nu, njut nu, är vårt samlade omdöme.