Poster med taggen "Krönika"

Hållbarhet handlar om mer än ett bäst-före-datum.
Det handlar om att utveckla ett sätt att leva som håller över tid. Som fungerar i ett ekonomiskt system så väl som i ett ekologiskt system.
Hållbarhet.
Det borde inte vara tråkigt, men lite tråkigt låter det. Eller?

Vi befinner oss mitt i en gigantisk växling. En av mänsklighetens största generationer, både till antal och bukhöjd, är på väg att pensioneras.

Överallt i vårt samhälle kommer mångtusende vakanser att uppstå. Kommuner, industrier, organisationer… Inte bara att en enorm mängd kompetens tackar för sig över tårta och kaffe och går hem för att spendera resten av sitt liv golfande i Spanien eller så råkar man brista ut i snickarglädje i stugan.
Tomrum ska fyllas, spetskompetenser rekryteras och framtidsutmaningar mötas.

2008 fattade vi i Vinters ledningsgrupp beslutet att "inte vara med i lågkonjunkturen, för det verkade så tråkigt" och la ut det på vår webb den 24 november. Det tog inte lång stund så ringde Janne från Kuriren och ville göra en intervju. Jag sa lite förvånad "javisst".

Jag försökte förklara hur vi tänkte, att vi självklart hade respekt för att många tvingades varsla och skära ner, MEN, att vi inte i våra nyckeltal såg någon nedgång och då tyckte vi att vi för tusan inte behövde bromsa, utan vi fortsatte anställa och satsa framåt. För om vi fegade ur skulle ju även vi vara medskapande till en lågkonjunktur.

Intervjun gjordes en fredag, på lördagsmorgonen slog jag upp Kuriren och… SHIT! Ett uppslag. Och texten… "Nils Dacke, Gustav Vasa, Spartacus.. och Ronny Olovsson… I dag kan han skriva upprorsledare på sitt visitkort." Jag sjönk ihop över kaffet. HERREJÄV… Jag såg hur mobben med högafflar och facklor samlades för att jag hade förhävt mig å det grövsta. Vad skulle Jante säga!?

Men… Märkligt nog blev det glada sms, mejl, ryggdunkningar och uppmärksamhet i nationella medier.
Att leka tvärtomleken är ofta väldigt effektivt rent PR-mässigt. Och att våga vara positiv, när det finns fog för det.

Disrespektar du det digitala? Kör du rysk roulette via din smartphone?
Vad jag menar?
Jo, lugn, så här.

Teknikutvecklingen har gett oss en mängd nya kanaler, plattformar och vägar för kommunikation. Vi kan skajpa, chatta, twittra och mejla och gör också så i en hiskelig mängd till höger och vänster.

Ofta utan att ens tänka så mycket på saken, det hela löper som ett slags ständigt pågående samtal med omvärlden.
Vi skriver och skickar. Ofta går det fort, väldigt, väldigt fort. Ibland för fort. Ibland skickar vi mejl till den vi skriver om för att vi tänkt fel och plötsligt får den som blir omskriven läsa ett mejl avsett för någon annan. Ibland kan mejl skickas till gruppmejl då det var avsett för endast två ögon. Jag vet människor som förlorat sin anställning för dylikt.

Det är väl med detta som med så mycket annat. Det är nytt. Det är så pass nytt att vi inte riktigt fattat ännu. Det tror jag är ett stort skäl till att vi så ofta ser så många som borde veta bättre göra bort sig med just de nya digitala verktygen.

Öl är hälsa. Hälsa ofta.
Så stod det på stora dekaler i bakfönstret på de lite större bilarna när jag växte upp på 70-talet. Det kommunicerades friskt på den tiden på bilarnas bakrutor. En kommunikationskanal som märkligt nog dött ut. Ja, den är lika hopplöst passé som rörposten. Minns ni den? Man mejlade genom plaströr där små kapslar sögs med tryckluft runt i ett obegripligt system fram till den som skulle ha innehållet. En slags lite mer stringent flaskpost.

Jaja, det var inte det jag tänkte skriva om. Det var mer det där med hälsa. En hel miljardindustri som vilar på en solid grund baserad på vårt kollektiva självbedrägeri.
Jodå, du också. Och jag med.
Det jag nu skriver kommer att vara sanningen och därigenom kullkastar jag all fundemanta för en global bransch som sysselsätter miljontals människor.
Ja, eller, alltså, det där får väl framtiden utvisa…

Självbedrägeriet är alltså kollektivt. Vi hjälps alla åt att dupera oss själva och stödbedra varandra. Vi vill alla kollektivt vara slanka, vältränade, rappa i steget och den ouppnåeliga drömmen är en sexpack på magen… Nej,inte en kall ölansamling, utan musklerna.

Vi tänker, till helgen kan jag väl ändå få unna mig lite extra. Fredagsmyset övergår i lördagsgodis och middag för att pömsa genom en söndag med lite extra mys inför måndagen. För sedan, jo, sedan ska vi ju späka och träna under vardagarna…
Fast, tre dagar av sju, det är ju varannan dag det. Varannan dag svullar vi!

Vi åker bil, cyklar, rulltrappor, hissar, motorbåtar…

Fast, sedan betalar vi tusentals med kronor för att springa på löpband, slita i roddmaskiner eller trampa i trappmaskiner för att simulera allt det där vi nyligen undvek.