Emil och Grisequinoa
Om Astrid Lindgren blivit född en sådär 70 år senare skulle kanske Emil inte alls ha bott i Lönneberga utan varit inflyttad till huvudstaden. På kvällarna skulle han hänga på trendiga restauranger och äta kornotto på trendriktig quinoa med confiterad griskind, pressat i fascistiskt rätvinkliga kvadrater.
Tack o lov visar nestor Mannerström att vällagad mat inte behöver vara så vansinnigt pretentiös. Hans kokbok ”Husmanskonst” är en lika vacker som inspirerande och rekommenderas till alla som uppskattar god mat. Men min absoluta favorit bland hyllmeter av kokböcker är Tore Wretmans oersättliga kulturgärning "Svensk Husmanskost". Att detta enastående verk inte fått en nytryckning är obegripligt. Är det någon bok man ska köpa om långkok, aladåber, sillinläggningar eller raggmunk med stekt fläsk så är det denna. Jag värnar mitt exemplar med mitt liv.
Många av rätterna som Tore Wretman beskriver (det handlar inte alltid om exakta recept) får också en liten historia som gör matupplevelsen än större. Så här måleriskt levererar han receptet för gubbröra:
"Besynnerliga, ibland kluriga namn hör husmanskosten till. Rent språkligt kan man tala om onomatopoetiska namn som framkallar ett slags konsistenskänsla, då man läser menyn högt. I andra fall får man, när man talar om en rätt, en snabbvision om, hur och när den har serverats. Så är det just med gubbröra. Smörgåsbordet i centrum. Gubbarna i dörröppningen, nyfikna, lystna. Nu skall kråset smörjas. Immiga flaskor på skänken. Slå ihop händerna, knyt servetten under hakan. Gå fram, bäste bror, gå fram..."
Fyra, fem hårdkokta ägg mosas med gaffel och blandas med ett par råa äggulor, ett par matskedar kaviar - inte den rökta utan den gamla salta sorten. Fyra till fem hackade anjovisfiléer blandas i tillsammans med lika delar finhackad dill, persilja och gräslök.
Serveras kall på kavring tillsammans med öl och kylt brännvin.