2008 fattade vi i Vinters ledningsgrupp beslutet att "inte vara med i lågkonjunkturen, för det verkade så tråkigt" och la ut det på vår webb den 24 november. Det tog inte lång stund så ringde Janne från Kuriren och ville göra en intervju. Jag sa lite förvånad "javisst".
Jag försökte förklara hur vi tänkte, att vi självklart hade respekt för att många tvingades varsla och skära ner, MEN, att vi inte i våra nyckeltal såg någon nedgång och då tyckte vi att vi för tusan inte behövde bromsa, utan vi fortsatte anställa och satsa framåt. För om vi fegade ur skulle ju även vi vara medskapande till en lågkonjunktur.
Intervjun gjordes en fredag, på lördagsmorgonen slog jag upp Kuriren och… SHIT! Ett uppslag. Och texten… "Nils Dacke, Gustav Vasa, Spartacus.. och Ronny Olovsson… I dag kan han skriva upprorsledare på sitt visitkort." Jag sjönk ihop över kaffet. HERREJÄV… Jag såg hur mobben med högafflar och facklor samlades för att jag hade förhävt mig å det grövsta. Vad skulle Jante säga!?
Men… Märkligt nog blev det glada sms, mejl, ryggdunkningar och uppmärksamhet i nationella medier. Att leka tvärtomleken är ofta väldigt effektivt rent PR-mässigt. Och att våga vara positiv, när det finns fog för det.
Disrespektar du det digitala? Kör du rysk roulette via din smartphone? Vad jag menar? Jo, lugn, så här.
Teknikutvecklingen har gett oss en mängd nya kanaler, plattformar och vägar för kommunikation. Vi kan skajpa, chatta, twittra och mejla och gör också så i en hiskelig mängd till höger och vänster.
Ofta utan att ens tänka så mycket på saken, det hela löper som ett slags ständigt pågående samtal med omvärlden. Vi skriver och skickar. Ofta går det fort, väldigt, väldigt fort. Ibland för fort. Ibland skickar vi mejl till den vi skriver om för att vi tänkt fel och plötsligt får den som blir omskriven läsa ett mejl avsett för någon annan. Ibland kan mejl skickas till gruppmejl då det var avsett för endast två ögon. Jag vet människor som förlorat sin anställning för dylikt.
Det är väl med detta som med så mycket annat. Det är nytt. Det är så pass nytt att vi inte riktigt fattat ännu. Det tror jag är ett stort skäl till att vi så ofta ser så många som borde veta bättre göra bort sig med just de nya digitala verktygen.
Hallå där Jessica Bjurström, vd, Sveriges kommunikationsbyråer. Varför väljer ni in Vinters PR-strateg Ronny Olovsson i styrelsen för Sveriges kommunikationsbyråer?
– Nu är det formellt valberedningen som har tagit fram den nya styrelsen... Men, jag har uppmärksammat främst tre saker: Vinters andraplats på Årets byrå, förstås. Ronny Olovsson som person, dels via krönikor i Resumé och hans arbete på Aftonbladet, insikten från en annan bransch än just vår är en fördel. Inte minst är en journalistisk bakgrund värdefull på grund av ökningen av kommersiella publicistiska uppdrag i vår bransch.
"Dom där, fan, dom tror allt att dom är något!" Har du tänkt den tanken. Har den studsat i skallen som en bålgeting medan du leende och obesvärat vinkat glatt, kanske rent av gratulerat med en handskakning.
För att sedan vid första bästa tillfälle väsa "vem fan tror han att han är, va!?" med fradgan bubblande i mungiporna. Jag tror att den här Janterelaterade kräkreflexen fortfarande spökar i allt för många av oss här i Norrbotten. Jag tror att det tyvärr fortfarande är väldigt vanligt att vi instinktivt reagerar negativt inför andras framgångar.
Och, jo, jag tror att vi har väldigt mycket svårare att ta att en av oss ställer sig upp och säger: "det här är jag skitbra på, låt mig förklara för er hur det funkar".
Ni vet hur det är. Kunden ska manifestera sitt nya varumärke som vi konsulter strategat fram och 3D-animerat. Det ska eventas med kepsar och tröjor. Det ska levas the varumärke banne mig, folk ska brinna och vara passionerade ambassadörer. Visst. När Vinters "sameby" gästade Årets Byrå i Stockholm fick jag en tankeställare.
Vi blev bittra tvåor i år, men strunt i det. Om det gäller att leva the varumärke skulle jag vilja påstå att vi vann en knock out-seger med våra kulörta samehoods.Jag såg inte ens en pin på ett kavajslag hos våra kolleger. Det jag såg var en stor samling smart klädda affärsmänniskor som nog egentligen kunde ha verkat i vilken bransch som helst. Kreativiteten hade lagts undan i en skrivbordslåda och flockbeteendet var totalt. Jag såg inte en logo, inte en enda tillstymmelse till märkbar profilering eller PR-tänk.
Inför elitseriematchen mot Linköping på onsdagen den 23 november hyllade Luleå Hockey sin smått legendariska målvakt, nr 35, Jarmo Myllys, med att hissa numret till Coop Norrbotten Arenas tak. Ett event som Vinter designade, regisserade och även presenterade från isen.
- Det kändes mäktigt att få vara en del av hyllningen då jag själv är uppvuxen på ståplats i Delfinen och ser Jarmo som en av de allra största, säger Vinters vd Ronny Olovsson som fungerade som konferencier under ceremonin.
- Det faktum att Jarmo som målvakt gjorde inte mindre än två mål säger lite om vilken artist han var på isen, fortsätter Olovsson.
I klubbens motivering till beslutet att hissa nummer 35 anförde styrelseordförande Curt Johansson Myllys förmåga att vara bäst när det verkligen gällde och hans roll som ambassadör för föreningen. Designen av minnesflaggan som hissades stod Vinters Graphic Designer Anna Lindblom för och minnesfilmen producerades av Sports Edit under ledning av Vinters Ronny Olovsson och Luleå Hockeys Robert Hedlund.
Canal+ direktsände matchen och kommentatorerna lovordade ceremonin som “fantastisk”.
Lasse Anrell i Aftonbladets Afte Ice: “Den var så mäktig att det faktiskt kom en tår i ögat. Det var en skitbra hyllning, fem plus.”
TV4 sökte efter en PR-konsult med den spetskompetens som de behövde komplettera pressavdelningens kunskap med.
Valet föll på Vinters Publishing Director Ronny Olovsson, som arbetat 13 år på Aftonbladet och totalt sex år som just nöjeschef.
Efter två genomförda workshops i TV4-huset i Stockholm konstaterar deltagarna från TV4:s pressavdelning bl a: - Jag tyckte det var jättebra att han har en bakgrund som nöjeschef på Aftonbladet. Att bara sitta och prata gav också väldigt mycket. - Bra med en person som har så pass lång erfarenhet inom kvällspressen och vet hur de jobbar. - De praktiska tipsen vi fick var bra.
Ronny Olovsson, Publishing Director och vd på Vinter: - Det är ett spännande uppdrag av flera skäl, men framförallt för att TV4 är så medialt hett och ständigt föremål för artiklar och löpsedlar. Det är hela tiden skarpt läge. Det känns förstås också extra hedrande att få förtroendet att vara PR-konsult till ett mediehus som TV4 som har en mycket god grundkompetens i ämnet. Att på sätt och vis få coacha coacherna.
- För att nå ut till den här reklamkritiska och svårnådda målgruppen så har vi tagit fram en kampanj som ska "sprida sig själv" på ett viralt sätt i alla digitala kanaler. En jobbannons pushas ut och plockas upp av mängder medwebbplatser, det är även något som de vi vill kommunicera med själva delar mellan varandra. Viktigt är också att få in någon eller några från målgruppen i arbetet med projektet, då de är experter på att kommunicera med sina vänner. Inte vi.
Det här är första steget i kampanjen, hur fortsättningen kommer att se ut vet vi inte riktigt än!
- För att inte direkt kunna identifiera och validera avsändaren, utan först låta sig träffas av budskapet har vi tagit fram en egen grafisk profil för kampanjen och inte använt projektägarens befintliga uttryck. Den grafiska formen kommer sen att utvecklas i samarbete med de nya "reklamcheferna", säger Peter Kemi, Graphic Designer.
Lördagen den 29 maj var det stor invigningsfest när Länsförsäkringar Norrbotten slog upp portarna till det nya huvudkontoret i Luleå. Hela 25 meter från det gamla. De gamla undangömda lokalerna har nu bytts ut mot nya toppmoderna lokaler med en synlig och välkomnande entré mot Köpmantorget. Här har man samlat bank, försäkring, fastighetsförmedling och en designbutik under samma tak. Invigningstal hölls av både Landshövdingen P-O Eriksson och vd Kjell Lindfors. De dryga 1000 besökarna bjöds på såväl goda korvar, bullar och kaffe som snygga sommarkepsar och livräddande brandvarnare.
Givetvis har Vinter en del i det lyckade eventet som man arbetat fram tillsammans med Länsförsäkringar Norrbotten och som bygger på den nyligen lanserade kampanjen Älska Norrbotten.
Vinters VD och PR–strateg Ronny Olovsson kommenterade i gårdagens Nordnytt socialdemokraternas nya giv med hembesök. Detta apropå Thomas Östros besök i Norrbotten där just hembesök stod på dagordningen. PR inom det politiska området har fått en rejäl skjuts i och med Barack Obamas framgångsrika valkampanj som använde ett mer direkt tilltal, inte minst genom digitala kanaler och communitybyggande. Inslaget med Thomas Östros börjar 1:13 in i sändningen.
OS i Kina skördade sina offer. Doping, jodå, det fanns där med. Men det jag fastnade för var inte bloddopade cyklister, eller framavlade minigymnaster. Nej, inte alls.
Jag tänkte mer på alla som kapitaliserade på spelen utan att egentligen ha kvalificerat sig. De som lyckades vara med i media fast de inte hade täckning. Vad jag menar? Jo, helt enkelt doping inom PR. Och hur dopar man sig då för att få maximal mediagenomslag?
Enkelt, man ljuger. Och man ljuger om något som är väldigt krångligt att kontrollera. När jag på 1900-talet var verksam som nöjesjournalist var det fortfarande gångbart för unga rockband att skryta upp sig genom att prata om att de var ”stora i Japan”.
Det funkade på 80-talet för pudelhårdrockare, det funkade på 90-talet för indiepajasar. Det funkade för att väldigt få svenska journalister kunde prata japanska, än mindre läsa det, så ingen mäktade med någon källkritik i de här fallen.
Rubrikerna sattes, luftslott byggdes. Nu händer det så igen.
Nu är det Kina istället. Men samma glidande på sanningen, samma braskande rubriker byggda på lika ihåliga luftslott.
Hur många artiklar har vi t ex inte läst om att Robert Wells av alla världens stora kompositörer hade utsetts av Kinas Olympiska strateger att ta fram den officiella OS ouvertyren. Den skulle minsann spelas i tv världen över 1 200 gånger under spelen. Wells var fantastiskt glad och stolt i artikel efter artikel.
När så väl spelen började och alla vi som verkligen hade sett fram emot att få höra underverket 1 200 gånger snopet kunde konstatera att det var tji boogie woogie i Peking så rasade allt.
Inte ens SVT, vårt eget statliga bolag, kunde hitta Wells ouvertyr. Det visar sig att det gjorts inte mindre än 127 olika OS-vinjetter. SVT fick sin officiella vinjett via EBU och körde den, någon ouvertyr av Robert Wells var det aldrig tal om.
Ooops.
Likadant med Wei Wei. Hon, ni vet, som hade sålt fler skivor än Madonna i Kina och nu skulle sjunga på invigningen av Peking OS, men valt att bosätta sig i en lägenhet i Stockholm för att, citat: ”komma undan all uppståndelse”.
Tidning efter tidning begapade upptäckten av en kinesisk superstjärna i Stockholm, SVT:s ”Allsång på Skansen” bjöd in, överallt rådde Wei Wei-feber. Ja, utom i Kina då. Där var uppståndelsen måttlig. Och någon Wei Wei syntes inte till under invigningen alls.
Det visar sig att Wei Wei inte går att hitta på de stora mp3-sajterna i Kina. Hon finns inte med bland de 200 mest nedladdade artisterna eller bland de 500 mest nedladdade låtarna. Det gör, ehum, däremot Madonna.
Så var det med den sagan.
Kanske är det så enkelt att när saker låter för bra för att vara sanna så är de inte det. Om det sedan är finansmän med vingårdar och miljarder, eller kinesiska popunder kan vara vilket som.
Då jag numera titulerar mig PR-strateg skulle jag vilja summera saken som följer:
PR baserad på lögner kan kortsiktigt ge stora effekter, ungefär som att kissa på sig, varmt och skönt i stunden, men ganska snabbt efter det blir det både kyligt och obehagligt.
Publicerad i NSD/NK:s bilaga Norrbottens Affärer 080912
Att låta PR–aktiviteter verka i symbios med traditionell marknadsföring är ofta ett vinnande kort. Scans köttbilar är ett mycket bra exempel på detta. De rullande provköken har nu färdats mellan matvarubutiker ett drygt år, samtidigt har man använt konceptet med dessa mobila chark– och köttpresentatörer i såväl TV– som radioreklam. Intresset inför butiksbesöken har legat på topp.
Just detta koncept med rullande reklam/PR har Scan mutat in så väl att inga andra lär göra samma sak inom den närmaste tiden. Lite grävande i de flesta företags verksamhet kan däremot öppna för andra, unika kombinationer av PR/event/reklam. Möjligheterna att kommunicera budskap och varumärke i en mängd olika och ofta oväntade kanaler, blir på detta sätt betydligt större än genom traditionell marknadsföring.
En ytterligare fördel med att väva ihop olika aktiviteter i ett skönt sammanhang, är att kostnaden i förhållande till utfallet kan bli förhållandevis blygsam. Spendera inte hela pengapåsen på reklamköp, gör istället något roligt och oväntat som lyfter verksamheten och varumärket. På köpet kan du få många nya trådar och idéer att spinna vidare med.
Jag blev intresserad av medias roll redan när jag gick journalistlinjen i Kalix för cirka 15 år sedan. Det var inte därför jag sökte just den linjen utan det intresset växte fram i takt med utbildningen. Det var när vår klassföreståndare Eivor Bryngelsson lät oss träffa storheter som Janne Josefsson och Sture Bergman (bilden) som mitt intresse för media som påverkare plötsligt exploderade.
I min bransch är PR, Public Relations, ett mycket starkt begrepp. Det kan inte sägas nog många gånger. Och man kan faktiskt lära sig hantera media på ett mycket bra sätt. Det är därför så jäkla märkligt att se regeringspersoner som ta mig fasen har professurer i hur media fungerar plötsligt är helt nollställda när de ställs öga mot öga med sanningen. Och nej, att kritisera detta är inte samma sak som att säga "Jaja, det är ju lätt att kunna allt om hockey när man sitter på läktaren". När det gäller personer och företeelser som mer eller mindre bygger hela sin kommunikation på att handskas bra med media blir man bara paff. Punkt slut.
Det givetvis skillnad att jobba med PR som en kommersiell kommunikationskanal och att vara medietränad, men mycket går hand i hand. Det gäller att ha en plan. Att vara väl förberedd och aldrig, ALDRIG, avvika från den planen. Det finns många goda exempel på väl genomförda PR-kampanjer. Ta Mat Tinas fina bestick till exempel. Innan Tina började använda färgglada matlagningsverktyg i plast var det ingen som ens visste att de fanns. Det var inte förrän någon smart slevtillverkare med en lika smart PR-konsult kom på att om vi låter söta perfekta Tina röra om i grytorna med en röd lika söt slev så kommer nog Svensson att vilja ha en likadan. Och resten är som vi brukar säga historia. Likadant är det med olivoljan. Även om den är bra och mycket nyttigare än...ja...något annat fett så var det inte förrän kända kockar började fräsa maten i olivolja som det lossnade. Smarta moves. Smart PR. När det kommer till medieträning vet vi att det finns många företag i Norrbotten som med facit i hand borde ha haft en bra plan för eventuella kriser. Där man som åskådare långt i förväg vet vad som kommer att hända. Företag som om de hade haft grundkursen i medieträning, varit det minsta samspelta och haft en tydlig plan skulle klarat sig utmärkt i den kraftigaste av mediestormar.
Att reagera i affekt är det vanligaste misstaget. Att bli förbannad på reportern är ungefär det sämsta man kan bli. Oavsett hur utsatt och pressad du blir. Då är det bättre att knipa igen och be att få återkomma. Gå raskt ner i källaren och slå femton gånger i betongväggen med knuten näve. Sedan återkommer du och svarar tydligt med obesvärad min. Några grundtips är att alltid vara förberedd, se till att vara den som levererar information, säg det du vill ha sagt, låt inte distraherande sidospår störa. Och ljug aldrig! Aldrig! Om du inte vet säg då det, trassla inte in dig i en massa märkliga förklaringar. Be att få återkomma med ett svar. Sedan är det ju inte bara Idol som har sina halleluja moments, de finns även inom denna värld. En av mina favoriter är basketstjärnan Darko Milicic som efter en match blir utfrågad av journalister. Leta på namnet på www.youtube.com och njut.Varför jag sökte Kalix? Jo, jag gillade att skriva men visste inte riktigt hur man gjorde. Kram Eivor.
Jag blev intresserad av medias roll redan när jag gick journalistlinjen i Kalix för cirka 15 år sedan. Det var inte därför jag sökte just den linjen utan det intresset växte fram i takt med utbildningen. Det var när vår klassföreståndare Eivor Bryngelsson lät oss träffa storheter som Janne Josefsson och Sture Bergman (bilden) som mitt intresse för media som påverkare plötsligt exploderade.