Poster med taggen "ronny"

"Dom där, fan, dom tror allt att dom är något!"
Har du tänkt den tanken. Har den studsat i skallen som en bålgeting medan du leende och obesvärat vinkat glatt, kanske rent av gratulerat med en handskakning.

För att sedan vid första bästa tillfälle väsa "vem fan tror han att han är, va!?" med fradgan bubblande i mungiporna.
Jag tror att den här Janterelaterade kräkreflexen fortfarande spökar i allt för många av oss här i Norrbotten. Jag tror att det tyvärr fortfarande är väldigt vanligt att vi instinktivt reagerar negativt inför andras framgångar.

Och, jo, jag tror att vi har väldigt mycket svårare att ta att en av oss ställer sig upp och säger: "det här är jag skitbra på, låt mig förklara för er hur det funkar".

Ni vet hur det är. Kunden ska manifestera sitt nya varumärke som vi konsulter strategat fram och 3D-animerat. Det ska eventas med kepsar och tröjor. Det ska levas the varumärke banne mig, folk ska brinna och vara passionerade ambassadörer.
Visst.
När Vinters "sameby" gästade Årets Byrå i Stockholm fick jag en tankeställare.

Vi blev bittra tvåor i år, men strunt i det. Om det gäller att leva the varumärke skulle jag vilja påstå att vi vann en knock out-seger med våra kulörta samehoods.Jag såg inte ens en pin på ett kavajslag hos våra kolleger. Det jag såg var en stor samling smart klädda affärsmänniskor som nog egentligen kunde ha verkat i vilken bransch som helst. Kreativiteten hade lagts undan i en skrivbordslåda och flockbeteendet var totalt. Jag såg inte en logo, inte en enda tillstymmelse till märkbar profilering eller PR-tänk.

Papperstidningen är död - länge leve papperstidningen.
Jo, faktiskt.
Låt mig förklara.

Jag tror det var runt 1996 som jag stod vid kaffeautomaten på plan 6 på Aftonbladets dåvarande kvart ute vid Globen. Det var skojfrisk stämning. En kollega skrockade och deklarerade tvärsäkert att vi som jobbade på "papperstidningen" satt på den torra kvisten och skulle vara utan jobb inom två år då pappersupplagan slutade tryckas.
Det var många som var tvärsäkra då.
Jag vet inte om vi ens nu med vikande upplagor för de flesta tidningars tryckta utgåvor ska vara så hemskans övertygade om att den tryckta tidningen är dömd att dö.
Så här…  Mina barn har både dator och tidning och lik förbannat bläddrar de analogt. De envisas till och med att rita med kritor på papper, fast pappa har fräcka appar i ipaden med grymma ritprogram och effektlådor.

Under mina år i Stockholm växte min oomkullrunkeliga attityd fram: "Visst, jag är en Lappjävel, och stolt över det". En trotsig lokalpatriotisk hållning som klöste mig fast i mina rötters Norrbotten. Inte var jag renägare inte, än mindre kan jag tillmäta mig någon känd koppling till minsta lilla sameby.

Icke desto mindre bar jag samiska tennarmband runt min handled, pratade längtande ömsom om kalla norrsken och ljusa midsommarnätter och utrustade mitt hem med visserligen ett älghorn - inte ren - men ändå.
"Lappjävel", väste aikåaren som satt bakom mig i Globen då Luleå Hockey var i stan. Jag rätade på ryggen. "Kan du ge dig fan på", tänkte jag sammanbitet.

Jag tror faktiskt paradoxalt nog att det faktum att jag bodde i tretton år i Stockholm bidrog till att jag plötsligt på allvar började se det samiska som jag vuxit upp intill. Det hemmablinda töcknet lättade och insikten trillade ner.

Integrationsministern Ullenhag flyttar kontoret till Rinkeby för en vecka och förr i världen, säg 2005, hade det PR-stuntet gjort succé.
I dag tar det bara några timmar så har bloggbävningen dragit ner brallorna på ministern i en tsunami av bitska kommentarer. Ord som "naiv", "avskaffa" och "tom symbolhandling" dyker upp när jag googlar.

Och, visst, sanningen är väl den att frågan som växer fram är varför inte integrationsministern ALLTID sitter i Rinkeby. Ute i den verklighet han faktiskt ska förhålla sig till och arbeta med. Nu framstår hans säkert välvilliga gest ungefär som en resa till Mallis, turista i problemförort, innan han kan pusta ut och återvända till maktens trygga korridorer.

Betänk om han hade gjort det på riktigt istället. OM han på allvar hade flyttat ut hela sin stab och sitt kontor.

Vinters Ronny Olovsson har bjudits in att agera opinionsbildare i branschbibeln Resumé och valde att rivstarta med en krönika som hoppade på app-hysterin i branschen.

Nordens största järnvägsföretag Infranord valde att anlita en PR-byrå för att vässa sin medievana inför kommande vinter och befarade nya “snökaos”. Valet föll till synes logiskt på: Vinter.

Ronny Olovsson som har 20 år som journalist på CV:n, varav 13 år på Aftonbladet som bl a reporter, nöjeschef, sportchef och biträdande nyhetschef höll i workshopen.

- Det var intressant att få en annan synvinkel på nyheter från någon som befunnit sig på andra sidan. Mycket kändes logiskt, men det var obehagligt att få en kamera upptryckt i ansiktet och samtidigt försöka svara “rätt” på frågorna som haglade. Man kan aldrig öva tillräckligt på detta, säger Caroline Liedgren, Infranord.

- Vi jobbade med case som faktiskt hänt i Infranords verklighet och gick igenom förloppet och agerade ut mötet med media framför kameran. Allt för att vara i kundens skarpa verklighet, förklarar Ronny Olovsson, Vinter.

Resumé uppmärksammar uppdraget på webben.

Vinters Ronny Olovsson tar tempen på de kommunala webbplatsernas kommunikation på uppdrag av SVT:s Nordnytt. Vilken kommunwebb berättar bäst och mest lockande om sin stad? Vilken kommun är det som flippat ut med en "terminator-webb"!? (via SVT Play)

Allas vår favorit-VD har i veckan bloggat åt kuriren, han skriver bland annat om andlig ryggmassage och en begynnande grosshandlarbuk!

Som Ronny skulle ha sagt: Läs, lär, lyd!

Vi använder oss ofta av googles synnerligen kompetenta verktyg för besökarstatistik och analys av webbplatser till våra kunder. Just besökarstatistik är en väldigt viktig del i det långsiktiga arbetet med en webbplats:

• Vilka sidor är populärast
• Hur många besökare har webbplatsen per dag/månad/år
• Vilka sökord använder folk för att hitta oss?
• Vilka webbläsare använder folk?
• Kommer dom från andra webbplatser, och i så fall vilka?
• Vilka sidor stannar dom längst på och vilka sidor "avslutar" dom på?

All den här informationen måste man ha för att kunna fortsätta utveckla och förbättra webbplatsen. Vi jobbar kontinuerligt med att analysera, och kunderna själva har såklart också möjlighet att logga in och se precis samma statistik som vi ser för sin egen webbplats. Dom kan även få veckorapporter skickade till sig via e-post.

Så, hur ser det ut på vinterwebben då?

Vår fantastiska webbplats är väldigt populär, sedan vi lanserade den nya versionen i slutet på oktober så har vi haft över 8000 besök.

Populäraste sidorna:

• Förstasidan såklart
• Om oss
• Det goda livet
• Ronnys presentation

Ingångsvägar:

• ca 45% är direkt trafik (via bokmärken, skriva in adressen direkt i webbläsaren)
• ca 33% kommer från sökmotorer
• ca 21% kommer från länkar på andra webbplatser

Vanliga sökord som folk har använt:

• "Vinter reklambyrå"
• Vinter
• Reklambyrå
• äggtoddy

Lite annorlunda sökord:

• 1 besökare hittade oss genom "cristal champagne"
• 2 st hittade oss genom "roliga dejter"
• 3 st hittade oss genom "gourmetbutik"
• och slutligen 12 st hittade oss genom "nobelmeny"

Webbläsare och operativsystem:

• 54% använder Internet Explorer (varav över 50% använder IE7)
• ca 45% använder Firefox eller Safari
• drygt 70% av besökarna använder Windows
• en övervägande del av besökarna har 1280x1024 eller högre skärmupplösning
• över 90% har flash 9.0 eller högre installerat

Vad kan man mer utläsa i statistiken då? Tja, vi har till exempel haft besök från 72 olika länder, drygt 40% av våra besökare är återkommande och dom spenderar i snitt 3:42 min på vinterwebben. Den 26 oktober hade vi rekord (hittils) på sidvisningar, över 1800 ggr.

Detta är såklart bara en liten del av all den information som man kan få ut för att sen analysera ännu djupare och använda när man bygger nästa version av webbplatsen!

Hösten är här och fruktdoften ligger bedövande tung i svenska butiker. Men det är sorgligt att se människor rota runt bland italiensk och fransk importfrukt när grönsaksdiskarna dignar under den svenska äppelskörden.

Min egen äppelfavorit just nu är Rubinola, en riktigt friskt syrlig men ändå söt smakbomb som dessutom innehåller mest c-vitamin av alla äpplen.

De svenska äpplenas kombination av hög, aromatisk smak och frisk syra gör dem utmärkta i, just det, en fransk äppelkaka. Laga Ronnys variant på tart tatin. Receptet hittar du här: Ronnys Vintertartelett

Jag är från Norrbotten. Vad väcker det för associationer? Vad tänker du då? Jo, om du är bosatt söder om Dalälven och tänker på en norrbottning i Norrbotten så ser du fiberpäls, stövlar och snusläpp. Du tänker ”sukskriven, rucken vettu”, filmen Jägarna och tjyvskjutna renar, hembrännt och tallhedar. Bidragsberoende och siste-man-släcker-lyset-elände i glesbygd. Du anar busslaster med trasiga ryska kvinnor som bussas till byagården där lövruskor bundits och älggrytorna kokar. Eller om vi har tur blir det mer muntert i stil med Pistvakt eller Gaypolisen från Öfverkalix. Men, och jo det är ett stort MEN, om man som jag flyttar ner till 08-området och är norrbottning innanför tullarna så uppstår något helt annat. Plötsligt är en norrbottning en person man har stort förtroende för, någon som jobbar hårt och är social och kul. Det är laddat med så mycket positivt att jag till och med på McDonalds vid Slussen en tidig morgon efter en skön barrunda vid salthållaren strax vänster om ketchuppumpen blivit anklagad för att ”försöka vara ball och prata låtsasnorrländska”. Förstår ni? Det är coolt att vara från Norrbotten i Stockholm. Det gick till och med så långt att jag och några andra kustsamer i exil fick utstå en infödd kollegas klagan: ”varför är det som om ni alla är en enda stor familj bara för att ni har bott i Norrland, vad har vi som är födda här nere – ingenting!” Under mina 13 år på Aftonbladet i Stockholm har jag bara mött den här positiva känslan kring mitt ursprung. Det har räckt att säga glosor som ”vargtass, ”skoter” och ”norrsken” så har deras anleten öppnats, leendet blivit brett och jag har kunnat gå all in vad än det gällt. Två bilder. Två norrbottningar. Och sanningen vill jag påstå är den hårt arbetande glada skiten som alla vi som levt i exil uppfattas som, fast ibland i fiberpäls. Vi ska inte skämmas över skogen, mörkret och snön. Vi ska inte tro att vi är några töntiga lantisar som inte duger till något. Så ser de inte alls på oss. Den bilden finns bara om vi själva tillåter den att finnas. Därför är det dags att ladda oss alla med den där rätta, starka, genuina självkänslan. Utifrån insikten att vi som norrbottningar sitter med trumf. Vi är i sanning eljest, och det kan vi i alla lägen använda som vår fördel, som vår möjlighet. Vi måste bryta i vår självbild som jag som hemvändare kan se inte stämmer, åtminstone inte längre. Vi bor i ett län som i dag bubblar av verksamhet och företagaranda, där förnyelse och entrepenörskap är ledord som tar spjärn mot en allt ljusare framtid. Och dom enda busslaster jag sett gå mot byagården där lövruskor bundits och älggrytorna kokar är dom med franska industrimagnater på incentiveresa för att njuta av det vi blivit för hemmablinda för att se. This is your wake up call, som de säger på hotellen…

Läs mer om Norrbotten: norrbotten.se

Jag har flyttat. Inte bara från Värmdö till min gamla hemstad Luleå. Utan också från redaktörsdesken på Aftonbladet till reklambyrån Vinter. En laddad flytt kan tyckas, i bägge fallen. Men det är andra flyttlass mina egna tankar snurrar kring. Och den för mig mest laddade flytten här är inte luleikonen Micke Renbergs märkliga svek-transfer från Luleå hockey till lokalkonkurrenten Skellefteå AIK. Nej, det är den minst sagt infekterade sambohistorian som nu ska bli verklighet mellan min gamla tidning NSD och lokalkonkurrenten Norrbottens Kuriren. Två potenta konkurrenter som fört en journalistisk tvekamp om scoop och prenumeranter så långt tillbaka som jag kan minnas. En lokal variant av den verklighet jag nu de senaste 13 åren levt med mellan Aftonbladet och Expressen. Den där fajten, lokalderbyt, som är själva nerven i det dagliga nyhetsarbetet och utvecklingen av produkten. Jag minns själv segerns sötma då jag lyckades dra loss det då nästan overkliga scoopet att Bob Dylan skulle komma till Luleå för ett gig på det tidiga 90-talet. Overkligt, i samma division som att Springsteen skulle boka in sig i Finspång. Hur jag fick loss det kan jag inte avslöja såklart, källskyddet min vän, men löpet och ettan blev det på NSD och arrangören var nära till tårar när han ringde mig: ”fan Ronny, jag har inte ens berättat det för min fru”. Kuriren fick sån kramp av vår bredsida att de inte kunde med att skriva nyheten förrän några veckor senare. Och jag var hög av ruset av nyheten lika länge. Nyhetsjakt i jämbördig konkurrens har den effekten, det drivet, energin. Det är lite som hockey, ett ständigt pågående derby. En stimulerande fajt, laddad med en molande nervositet som får en att riva igenom tidningarna varje morgon. Vann vi? Nu ska så Kuriren i detta tvångsgifte ta sin brudkista och flytta in i NSD:s mediahus. Logiskt nog till höger om röda NSD. Jag åker förbi i bilen och tittar på huset och tänker: ”hur fan ska det här gå till!?”. Ska de springa i samma trapp när larmet går och tackla omkull varandra? Kommer NSD:s vassaste team lufta däcken på Kurrens? Ska säljarna fråga: ”vill du prenumerera på NSD eller Kuriren?” Ska de stå i trycksalen och slåss om vilken tidning som ska tryckas först – så att den ena ska kunna rulla in den andres scoop? Ska de ligga med varandra på personalfesten? Ska de lyssna i ventilationen efter spridda fragment från den konkurrerande centralredaktionen? Jag kan inte få ihop det. Det är fullt jämförbart med att Micke Renbergs Skellefteå AIK skulle dela ishall med Luleå hockey. Som att Aftonbladet dundrade in på Marieberg. Rationell ekonomi inför framtiden, visst. Strategiskt riktigt för att möta nedgången i den allt mer ojämna kampen mot de digitala medierna, kanske. Men som en väg mot ett kvalitativt stärkt mediautbud i Luleå, aldrig. Inget kan få mig att tro annat än att samordningsvinsterna snart ger samproducerade enheter inom kanske nöje, feature, tv- och spelservice. Och att den där verkliga nerven snart klingar av när de båda tidningana inordnar sig i en tydlig rollfördelning som första- och andratidning. Och vi vet ju alla hur infernaliskt tråkigt det är att titta på uppvisningsmatcher i ishockey där det inte står något på spel.

Ursprungligen publicerad i Dagens Media, läsa mer om mediadebatt: dagensmedia.se